Här har jag mitt liv

"Det är svårt att leva med ett överflöd av mysterier, så låt oss förföras av enkla svar." 

Jag läser den polska författaren Hanna Kralls bok Den inneboende, från vilken citatet ovan är hämtat, och blir snart osäker på om jag redan läst den. Kanske finns den till och med i mina privata hyllor? Orkar inte resa mig upp och kolla som det heter på dålig nysvenska. 

Inte säkert den i så fall står på K heller.

Så är det nuförtiden som jag vill minnas (sic!) att jag redan avslöjat någon gång. Jag lånar böcker på stadsbiblioteket, efter att alltmer förvandlas till en hängiven låntagare, som jag efter några sidor misstänker att jag redan läst.

Inte bara böcker gömmer sig i minnets utmarker.

Häromdagen en SVT-dokumentär om Bibi, Netanyahu, som jag förstod att jag redan sett. Men satt kvar vid datorskärmen. Den oresonlige Netanyahu, de israeliska bosättarnas bäste vän. Ockupanternas sköld. 

Sex veckor har jag sammanlagt vistats på Västbanken. Därvidlag inte kunnat undgå att notera de inkräktande bosättningarna som fortsätter att breda ut sig. 

Gästföreläste om ledarskap vid Birzeit University i Ramallah. (Bilden) Förnämliga byggnader. Donationer. Avskalad arkitektur. 

Finns det något som förtjänar att kallas ett världssamfund? 

Om något dylikt finns, hur kan det då, det vill säga hur kan vi låta ockupationen fortgå, Israels omänskliga behandling av palestinierna?

Krall får mig att tänka på polskfödda Anna, vars uppsats jag handledde. Ämne företagsekonomi. Hon frågade om hon fick skriva om Polen. Självklart!  

Det kom att bli en engagerad, mycket intressant text som jag tror betydde mycket för henne och hennes stolthet som polska.

Jag har aldrig pratat med henne om Förintelsen och hennes polska släktingars kopplingar till den. Skickat henne länkar och lästips för att den indirekta vägen försöka locka henne att tala. Men icke. Kanske ett känsligt kapitel. Vad vet jag.

Krall skriver om ett realsocialistiskt, stalinistiskt kanske bättre, Polen där sanning endast var det som "tjänade revolutionen". All annan sanning borgerlig sådan. Tillhörde fienden. Att låsa in och/eller likvidera. 

Osökt tänker jag Kafkas Processen. En högre instans avgör på oåtkomliga vägar om den enskilde är skyldig eller inte. Och vad som är sant. Du är helt utlämnad till den totalitära Maktens godtycke. 

När Solidaritet bildats i Polen aktiverade jag mig genast i stödkommittén i Upsala. Självklart för mig. (Kuron och Modzelewskis Brev till polska arbetarpartiet färgade min bild av förtryckets Östeuropa. Bakom den vackra retoriken.) 

Planen var att jag under det proklamerade undantagstillståndet, ibland användes ordet krigstillståndet, skulle följa med på en transport med förnödenheter till Polen. 

En av de polska kommitté-medlemmarna menade att jag måste klippa hår och skägg för att inte dra på mig säkerhetspolisens - fruktad för sin grymhet - intresse. Det blev dock ingen resa.

Mina omläsningar och omtittningar aldrig bortkastade. Tankar och minnen förlöses. Vardagen fördjupas. I dessa spridda tankar och minnen: här har jag mitt liv.