måndag 30 mars 2020

Oskyldiga som förtjänar en andra chans?











Ofta är det riktigt sevärda dokumentärer på SVT Play. Fransk sådan från 2019 såg jag senast i går: I kalifatets ruiner. Team som sökt sig till Syrien, främst Raqqa. Staden svårt sönderbombad. Närmast en spökstad. Kuslig atmosfär.

IS äntligen bortjagade från Raqqa där de levde herremansliv. Intervjuer med boende i ruinerna - de har väl ingen annanstans att ta vägen, hyra avkrävs de hursomhelst - som förlorat närstående. Dräpta av "Guds krigare". Mor vars son kallblodigt halshöggs.


Barn, man kan blott ana traumatiseringen i deras ansikten, visar tv-teamet var de sett döda ligga utanför och inuti hus. Filmer IS själva tagit med lik som på det grymmaste sätt släpas i rep som troféer efter jeepar. 

Intervjuer med tillfångatagna europeiska IS-kvinnor. Fransyskor mestadels. Alla beslöjade, man ser bara ögonen. Intelligent blick, kanske akademiskt utbildade kvinnor. De uppger sig längta till den stund de får återvända till Europa för att ställas inför rätta där. 

Beklagar sig över små barn som dött av undernäring. Inga terrorister är de, betonar de med stadig blick. Och inte har de sett något mördande. 

Intervju med engelsk hackare som IS anlitade. För att övervaka, IS-ledningen höll vaksamt ögonen på alla IS-krigares konton. 

Hackaren väckte snart misstänksamhet och låstes in i ett fruktat fängelse, där tortyr och avrättningar förekom, inrättat i källaren till fotbollsstadion i Raqqa, anklagad för att vara spion åt USA.

En IS-krigare, jag minns inte från vilket land, som smått leende, ett leende som är knepigt att tolka vad det vill förmedla, svarar undvikande på frågan om han dödat någon. Han ber om en "andra chans". Vädjar, fortfarande smått leende: För "det har väl alla rätt till?"

Samtliga i dokumentären, framförallt kvinnorna, upprepar att de är "oskyldiga". Osökt går tanken till Tyskland efter andra världskriget. Ingen enda människa hade varit nazist. Om de fick säga det själva.

Efter allt plågande och dödande. Ges en "andra chans"? De dräpta får ju ingen. 

Men mördare med svenskt medborgarskap lär väl få komma tillbaka till landet med öppna hjärtan. Även om viruset försenar återvändandet till Hammarkullen (bilden) och andra parallellsamhällen där jihadisterna kan styra och ställa. 

Samtidigt som de lever på skattebetalarna. 

 Vi vet att det finns de som redan återvänt. Som om inget hänt och de inget gjort. 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar